Shekarabi och Anna Johansson berättar om rapporten. Shekarabi talar om vikten av att se till samhällsproblemen och komma med lösningar. För S gäller det att positionera sig i förhållande till de uppgifter som pockar på att lösas, som bostadsbrist, dålig infrastruktur, undermåligt skolväsende, brister i äldreomsorgen. S måste gå i opposition mot samhällsproblemen. 
Shekarabi drar en anekdot från valrörelsen 2002 då han följde moderatledaren Bo Lundgrens kampanj. Lundgren fick mest applåder på sina möten då han kritiserade Socialdemokraterna. I det valet gick det dåligt för Moderaterna, kanske till följd av en fixering vid motståndaren S. 

Anna Johansson framhåller att S måste tala om sin vision för samhället och inte förirra sig i att tala om väljargrupper. Samma sak gäller politiken. Det är de stora sambanden, som att en trygg offentlig välfärd kräver en finansiering i form av ett högt skatteuttag, som S ska inrikta sig på. Partiet ska undvika att hamna i detaljer om skatter. Dessutom vill de som inte vill ha en omfattande offentlig välfärd gärna separera frågan om skatterna för att lättare bilda opinion för sänkta skatter. 

Partisekreteraren Ibrahim Baylan talar därnäst. Han talar om partiets organisation. Partiets kommunikation var inrättad utifrån regeringsinnehavet, med tre ben. 
Regeringskansliet med statsråden och 200 politiska tjänstemän var ett kraftfullt ben för S då partiet regerade. Avbräcket märktes. Men ändå fortsatte indelningen med de två andra benen: partihögkvarteret Sveavägen 68 och riksdagsgruppens kansli. Traditionellt har det förra varit starkare än det senare. Nu, efter att S tvingats dra ned, har det drabbat "68:an". Riksdagsgruppen och dess kansli har svällt tack vare ökade anslag på senare år till medarbetare åt riksdagsledamöter. 
Denna organisation gör att partiets kommunikation blir lidande. Det märktes innan valet när de tre rödgröna partierna skulle samarbeta om utspel. En del av organisationen kunde gå ut och förbereda inför ett utspel med bokning av lokaler för möten regionalt. Men det kunde frysa inne eftersom ett av partierna kunde tvärvägra i sista stund, vanligen Vänsterpartiet 

Glädjande är att S-medlemstalet ökat med tio tusen på drygt ett år till nu 110 000. Baylan berättar dock inte att S efter valet 1991, då det också gick dåligt, hade 260 000 medlemmar. 
"Ibbe" Baylan rekapitulerar även valrörelsen där de rödgröna 30 april ledde med nio procentenheter över alliansen, men sex veckor senare låg under med fem procentenheter. Det hämtades aldrig in. 
Personfrågorna och vem som är exempelvis statsministerkandidat spelar större roll än förr, är Baylans slutsats. 

S ska snart ha sin nya organisation, anpassad för opposition, på plats. 
Efter partisekreteraren är det partiledarkandidaternas kavalkad. Först ut är Sven-Erik Österberg. Han säger som Baylan att hösten varit ett sorgearbete efter valförlusten och "Monas avgång". Att S hamnat i en eländesbeskrivning är dock inte bra. Andra partier, som C och KD, har ju också dåliga valresultat. 
Österberg upprepar den välkända siffran att bara 22 procent av de som jobbar röstade på S. Men S minskade också bland sjuka och arbetslösa i valet. 

Österberg vänder sig mot de som utmålar det rödgröna samarbetet som negativt. Han påminner om att det var nära att MP efter valet 2002 bildade regering med borgerliga partier. Med samverkan med MP knöts partiet till S. 
Vad S-kongressen kan göra är att ge den nya partiledaren ett ordentligt mandat, avslutar Österberg. Det låter partiledarfixerat för att vara i ett folkrörelseparti. På fråga om han vill bli partiledare svarar Österberg svävande. 

Nästa ledarkandidat är Leif Pagrotsky. Han säger att han svarar på om han är beredd att bli S-ledare om frågan dyker upp (från valberedningen). Inget partidistrikt har dock nominerat honom. "Paggan" Pagrotsky pratar om partikulturer i andra länder och hur de förbättrats, exempelvis brittiska Labour och grekiska Pasok. En del ekonomisk diskussion blir det också. Pagrotsky har ju arbetat mycket med ekonomi. Han var departementstjänsteman i 25-årsåldern när Gösta Bohman (M) var ekonomiminister. Han tycker att då, efter att S förlorade valet 1976, var det en intressant ekonomisk debatt. 

"Paggan" avslutar med att såga Borgs ekonomiska politik. Ekonomin är ju på samma bnp-nivå nu som för tre år sedan. Arbetskraften har växt, men ändå måste riksbanken höja ränta för att kyla av en överhettning. Det visar att produktiviteten inte har förbättrats. Borgare i press och politik går i taket om man påtalar att ekonomin fungerar dåligt i finansminister Borgs Sverige. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Varje dag vaknar hundratals barn i Sverige med magont för att de måste gå till skolan, där de utsätts för sparkar, slag, utfrysning eller elaka kommentarer. Jävliga sms eller mejl. 45 000 elever säger att de mobbas och trakasseras. Förra året fördubb...

De tre rödgröna partierna ökar stödet, från 42,4 procent till 43,3. Borgarnas försprång minskar, från 7,7 procentenheter till 6,0. Mest ökar S stödet, med 2,4 procentenheter till 30,2 procent, trots krisstämpeln. Det verkar dock gå ut över Miljöparti...

Hon insåg att djuren behövde hjälp, om de skulle överleva vintern. Hon började nu mata djuren och samtidigt studera dem och deras vanor, i första hand hjortarna. Hon berättar i boken ”The Hidden Life of Deer” om sina studier. Hon upptäcke...

Men det är nog litet av taktik från hennes sida; det gör det lättare att framstå som handlingskraftig. Kritiken från oppositionen och från pressen är stark. Men faktum är att det är hon som har initiativet - hon lyckas faktiskt ange takten för både e...